Åsas släktsidor
Förnamn:  Efternamn: 
[Avancerad sökning]  [Efternamn]

Noteringar


Träffar 1 till 50 av 363

      1 2 3 4 5 ... Nästa»

 #   Noteringar   Länkad till 
1
De hade först bott i Lillegård, men bytt hemman så att de hamnade på Krånge nr 7 omkring 1704. Jon hade övertagit gården 1736 och var då sedan tre år tillbaka gift med Abluna Jacobsdotter från Bölen. De blev välsignade med åtta barn varav sönerna Jonas och Jacob tog över var sin halva av hemmanet som delades 1770. Bonden Jon Salomonsson dog 1786 och hustrun Abluna 1795. 
SALOMONSSON, Jon (I505280)
 
2 "Kholaren Peter Larsson-Grufman född den 30 maij 1706 i Norrbärke o Shifshuttan i Vester Bergslagen. Dess Hustro Margreta Sigfridsdotter, född den 19 febr. 1700 i förenemnde socken o Kyrkbyn. Sammanvigde d 23 ocktob. 1726 I nemnde församling. Ankom till Woxna Bruk d.10 april 1727. En ende arbetare har 6 veckor för denne satt sig här neder. De firade sitt Guldbröllop d 31 aug. 1777 Då de sammanlefvat i 50 år och 10 månader.
Dessa äro stamfäder för en stor del af Brukets arbetare. Redan i närvarande äro deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn ett antal af 45 personer. Han dog d. 28 dec. 1787. Hon dog d. 31 dec. 1788." 
LARSSON-GRUFMAN, Per (I508875)
 
3 "Ur domboken 1659-06-11: Peder Mårtensson i Lodwika anklagades för slagsmål med sin granne Erik Eriksson i Sunnansjö, dan han öfverfallit på sin nattesäng i Persbo, där dessa voro kallade lagligen på syn, och genom neddragande utur sängen stött och slagit honom 12 blånader. Pehr sade att det var i hastighet skett. Dömdes Pehr till dubbla böter, 3 mark för 12 blånader, giör 36 mark, summa 72 mark. Efter nämndens förbön bleff han concerverad vidh sitt ämbete efter stark förmaning aff Rikskommerserådet. I nämnden satt brodern Hans Mårtensson"

"Ur domboken 1634-05-05: Oppbiuder Pär Mårtensson i Sunnansjö en liten rödning dersammastädes första gången. Item oppbiuder Pär Mårtensson fäbodar i Sunnansjö, som han haffuer kiöpt aff hustru Anna in Nyhyttan"

 
MÅRTENSSON, Per (I508278)
 
4 (FJ) Hennes make betalade 6 daler för att hon skulle begravas under kyrkogolvet. Detta enligt "Åsele sockenhistoria" NILSDOTTER, Gertrud (I500460)
 
5 (Förekommer i längderna 1624-1641) Grels Josephson nr. 1 - får också han flera efterföljare med samma namn. Han omnämns från omkring 1624 och gifter sig år 1629 med hustrun Merit. Men redan året 1631 står Merit som knektänka och hemmansägare i Mo under åren 1635-41 då sonen Joseph Grelson tar över gården. Fadern Grels stupade med all säkerhet i "Trettioåriga kriget". Under sin korta tid som bonde i Mö ägde han:
1 sto - 5 kor - 1 kviga - 2 risbijter -3 killingar - 2 får - 4 lamm samt sår sin åker med 3 spannar utsäde.
Knekttjänsten - liksom senare "båtsmanstjänsten" gingo ofta i arv från fadern till sonen och speciellt märker man detta förfarande i Grels-släkten på Mo, där man under ca 100 år innehar inte mindre än 5 efter varandra följande knekttjänster under 7 konungars krig - och däribland bevisligen ett par av våra släktingar stupade.
Då Grels gifte sig 1629 och alltså bevisligen var hemma i Mo, måste han ha stupat 1630 eller början av 1631 och detta kan ha skett i det allra första skedet av Gustav den 2:a Adolfs landstigning och anfall mot Tyskland eller i slaget mot Tillys trupper vid Breitenfeld 1631 - där svenskarna visserligen vunno men lämnade många stupade efter sig. Ett år innan konungen själv stupade i Lützen.
Soldatens liv var riskfyllt och de flesta blevo inte gamla. Mönstret upprepar sig ideligen och vi får följa ännu ett krigareöde, då sonen Joseph Grelson följer traditionen....... 
JOSEFSSON, Grels (I505293)
 
6 (förekommer i längderna 1641-70)Son till Grels och Merit (Märit) och omnämnes fr.o.m. 1641-43 då han övertog gården från modern. Han övertog också knektuppdraget efter fadern och 1645 noteras han och grannen Elias Erson "att desse efterskrefvne ähro uti krigstjänst", men 1647 äro båda återkomna till Mo.
Vid denna tid är man inne i 30-åriga krigets slutskede och befälhavarna Torstenssons och Wrangels arméer kämpar nere i Jankow och Bayern. År 1649 förekommer han i ett tingsprotokoll, där han säljer 1 seland till sin vapenbroder:
-"Elias Erichson, Moo, får fastebrev å 3 Seland, köpt af Jacob Pedherson, Böle, för 5 Dr. samt 1 Seland af sin svåger Joseph Grelson, Moo, dennes hustrus arv för 6 Dr. Silvermynt."Här få vi dessutom ett bevis för ett släktskap och som jag pekat på i min utredning om Eliasson-Myrholmssläkterna i Mo och senare Wallen, har Grels- och Eliasfamiljerna redan i tidigt 15-1600 tal etablerat ingifte, vapenbrödraskap och ett gott och nära grannskap, som skulle fortsätta och utvecklas under ännu flera släktled. Likt de flesta andra Junselefamiljer är detta ett typexempel på hur de olika släkterna inom en begränsad yta och liten kontakt med omvärlden flätas samman kors och tvärs och där varje individ hade släktingar i socknens alla hörn. Junsele låg som en ö i "storskogen" ända fram till slutet av 1800-talet långt från banade vägar, centralorter och kontakterna med omvärlden voro nästan obefintliga för de flesta.
Drottning Kristina avgår som regent 1654 och Karl den 10:e Gustaf tar vid med ännu fler krig i Polen och Danmark, som resulterar i freden i Roskilde 1658, som ger Sverige tillbaka Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän, Trondheims län med Jämtland och Härjedalen, en storvinst!
Åren 1651-52 kommer en dramatisk notis, som säger att de båda knektarna rapporteras som "saknade och försvunna" men året därpå äro Elias och Joseph tillbaka, Elias i Mo nr.3 och Joseph i Mo nr.5, därhan antecknas i längderna t.o.m. 1670 och han och hustrun får sönerna Abraham, som bosätter sig i Krånge, och Grels, som tar över gården i Mo och fortsätter vår släktföljd. . . . .
Också bröderna Bengt och Hans Josephson noteras under kortare tid i Mo och fadern Joseph Grelson sitter som nämndeman i Sollefteå tinget under den stora häxprocessen mot Sahra Pedhersdotter från Eden, Junsele år 1664, anklagad för Blåkulllafärder och trolldom tillsammans med barnarov. Till Josephs heder skall sägas, att rätten friade henne och ställde henne endast under Guds dom. 
GRELSSON, Josef (I505291)
 
7 (förekommer i längderna 1670-1712) blev utsedd. till "Tolfman" för Junsele med ett bomärke i form av tre trianglar, som mötas i spetsarna. Som framgår av föregående sida hade Grels flera bröder. Abrahams andel i arvet utlöstets avsyskonen 1682. Året före figurerar han i en mycket invecklad fastighetsaffär, där en Hustru Märtha Erichsdotter i Eden drar fallet inför rätten och protesterar mot Abraham Josephsons köp av 5 Seljord i Mo och som hon på sina barns vägnar söker få köpet att gå tillbaka. Både Märtha och Abraham kan uppvisa div. handlingar-men i Märthas papper finns sådana förbehåll i köpet, att nämnden gerhenne rätt.Grels däremot tager hand om fädernegården och förekommer även han i ett märkligt tingsprotokoll. På nyårsnatten 1698 förövade änkehustrun Ingrid 0lofsdotter från Krånge, på andra sidan av den frusnaÅngermanälven, stölden av en gumse i Grels fähus i Mo och den här historien förekommer i ett av mina radioprogram och lyder så här:
-"och jag har ju tidigare nämnt att det funnits svåra kvinnoöden i Junsele under äldre tid och här skall jag försöka berätta om ett av dem:Fårstölder i Mo 1698
Vintermörkret låg tungt över byarna nyårsnatten 1698-99 och dolde helt den mörkklädde gestalten, som försiktigt spanade åt alla håll och med återhållen andning av rädsla för lättsövda hundar, trevadesig fram mot ladugårdsväggen på Grels Josephsons gård i Mo. Fötterna sattes mjukt i snön och hukande försvann gestalten in genom den låga dörren, som försiktigt åter stängdes. I det svaga ljuset frånfönstret blänkte det till av ett knivstål i några snabba hugg, köttet styckades och sveptes in i fårskinnet, bördan slängdes upp på axeln och med snabba steg tog skepnaden skydd av bodar och härbrenoch försvann i mörkret, ner mot den frusna älven.
Så blev det morgon, den första på det nya året 1699 och Grels Josephson i Mo steg ut på gårdsplanen, sträckte på sig och gäspade och ställde stegen mot ladugården för att se till djuren. Men redanvid dörren anade han oråd, då han såg blodspåren i snön och väl inne såg han till sin häpnad att själva gumsen var borta "va' ända in i helskotta, hocken ha tege sjålva gam-gumsen?"När Grels hämtat sig något från chocken, gick han raka vägen till grannarna Erich Pålson Trygg och Michel Erichson och anmodade dem att följa honom i sökandet efter tjuven och samtidigt tjänstgörasom vittnen. Sagt och gjort, de klädde sig varmt, drogo ner pälsmössorna över öronen, satte näsan ned mot backen och så började jakten på den har tjuvstrykern, nu skulle han få den fanþen! Det varingen större konst att följa spåren i snön man behövde inte ens vara jägare för att se vart de bar ner mot älvbrinken, ut på den frusna älven och upp mot strandslänterna på andra sidan mot Krångeoch där slutade de utanför en gammal stugdörr. Men vad i all världen, av alla kåkar i Junsele, så inte hade de väntat sig det här! De tre kumpanerna glodde på varandra men spåren ledde ju faktiskt hit, så det fanns inget annat att göra än attbanka hårt på den gistna dörren! De fingo bulta flera gånger och de stampade och de svoro långa eder innan dörren sakta svängde upp på gnällande gångjärn och i skumrasket innanför skymtade en gumma,Hustru Ingrid kallad, och hon niger för de breda gubbarna. Lite besvikna kanske, för de ha ju hela tiden varit inställda på att få tampas med en karl.Men här skall det bli husesyn, så gubbarna började vända upp och ned på allt, som fanns i den trånga stugan medan gumman nekade och tjattrade hela tiden om oskuld och oförskämdheter.Men si, när man hade undersökt allt, ja då låter det så här ordagrant i tingsprotokollet:
-"Vi rannsakade Ingrids stuga intill dess vi funno att Hustru Ingrid slaktat fåret, snott köttet in uti skinnet och det gömt op uti Skorstens Muren eller pipan, det hon där satt käppar under,hvarifran det nedertogs, då hustru Ingrid måste tillstå sitt brott och skinnet med köttet sattes till Erich Eliason i Moo tills vidare!" Tills vidare ja, för det måste ju bli anmälan och rättegång om saken och Grels tog grannarna och även Ingrids bror med sig som vittnen till tinget och krävde ersättning och plikt efter lag, menrätten var ganska mild i sin bedömning och deras utlåtande lyder:
-"Hustru Ingrid är visserligen stämd men står intet till svars ty av ortsbor berättas, att hon är så fruktansvart fattig att hon intet ens äger kläder på kroppen att bevara sig med för vintern ochkölden. Hon stal för att överleva ooh straffad blev hon men slapp spöstraff och fästning.Hon dömdes att plikta 9 mkr. S-mynt samt till Grels utgiva 3 Daler kmt., var hon nu skulle taga de pengarna ifrån?Grels behöll skinnet och köttet, men så har efteråt tycker man, att Ingrid åtminstone fått behålla köttet. Grels var valförsedd och saknade ingenting men ibland måste lagen ha sin gång. Detta var också häxprocessernas och rättegångarnas tidevarv framför allt annat. Inte nog med att krigen skapade olyckor, svält och allmän misär religiös hysteri med fanatiska helvetes-predikandepräster skapade en masspsykos bland människorna, som drev grannar och släktingar att angiva varandra för häxeri, Blåkullafärder, barnarov och trolldom i största allmänhet. Ingen gick säker, hustrurkunde angivas av de egna makarna och mutade gossar och flickor ställdes vid kyrkdörren för att peka ut skyldiga besökare. Ångermanland blev oerhårt svårt anfäktat av denna religiösa pest, somresulterade i massavrättningar. I Sollefteå dömdes 6 kvinnor till halshuggning, 17 till spöslitning eller gatlopp. I Härnösand mister 40 personer livet och i Torsåker kommenderas befolkningen ut till"Häxberget", för att se hur ett 70- tal "trollpackor" avrättas i stupstocken. Kyrkans makt var oerhörd, annars skulle inte prästerskapet kunnat få fortsätta efter denna vidriga massaker.En annan märklig notering förekommer den 5 okt. 1700, då Grels upplåter hemmanet till sonen Jöns? Här måste det ha skett en felskrivning av tingsskrivaren och troligen gäller det sonen Joseph, som1703 står för hemmanet. Grels Josephson fick följande barn:
Joseph Grelson, född omkr. 1674- död 1718
Salmon Grelson, född omkr. 1676- död 1759 bosatt i Krånge
Abraham Grelson född omkr. 1691 död 1772 gifter sig med Anna Hindricsdotter i Gafsele, där han sedan verkar som Länsman i Åsele. Hans intressanta livsöde får ett särskilt kapitel längre fram.
Karin Grelsdotter född omkr. 1672 död 1749 gift med Abram Erson Bölen 2 
JOSEFSSON, Grels (I505289)
 
8 (Förekommer i längderna år 1594-1604 )Joseph Grelson nr.1 den förste i raden av tre Grels-bönder med samma namn framåt i tiden.
Son till Grels Larsson och skymtar i längderna under kort tid, där han övertager faderns kneckttjänst år 1594 och står som bonde på fädernegården med hustru och de äger 5 kor fram till år 1599.
Han försvann ur handlingarna år 1604 under sin knekttjänst i Karl den 9:s krig 1599-1611 troligen stupad i Polen, Tyskland eller Danmark. Inte mindre än tre hustrur i Moo blevo änkor 1604-06 och stå i fortsättningen som hemmansägare, Ingeborg 1604 Christin 1606 Gertrud 1606. Någon av dessa bör vara Josephs änka och med ledning av gårdsplacering i längden och årtal är troligen Ingeborg hans efterlämnade hustru. Tyvärr nämns kvinnor endast i handlingarna, då de stå som änkor och ägare till hemmanen. Dessa änkor gingo ofta en svår framtid till mötes, ofta med faderlösa barn, i några fall omgifta men i regel utlämnade till släktingars godtycke eller hjälpsamhet och vid Josephs frånfälle står änkan maktlös med minderårige sonen Grels Josephson som ännu får vänta en tid, innan han blir myndig och tager över gården.
Här och nu inträffar en sådan situation, som man ofta ser, när man studerar gamla handlingar. Då fanns inga statliga eller kommunala hjälporganisationer, utan det blev upp till släktingar eller närmaste granne att bistå de utsatta och lösa problemen efter gammal hävd och bästa förmåga trots bekymmer för den egna familjen under svårigheter, som drabbade alla.
Som jag nämnde å föregående sidor, hade Joseph en broder Grels Grelson och hans son Pål Grelson träder nu in i handlingen och tager över de handgripliga sysslorna på Ingeborgs gård, trots att han upprepade gånger måste lämna Mo för sina långvariga krigstjänster och hans märkliga historia får vi följa härefter. . . . . 
GRELSSON, Josef (I505295)
 
9 14/5-1974 ANDERSSON, Elly Iréne (I509763)
 
10 1638-06-16
Zachris Pedersson i Rudsjö haver av avund och ondska utkommit ett skamligt rykte på sin granne Påhl Jonsson, som han nu inför rätten ej bevisa kunde.
Dömdes plikta 40 daler. 
JONSSON, Pål (I508011)
 
11 1642-06-18
Jon Olofsson i Rudsjö inlade några klagoskrifter över Pehr Pehrsson och Zachris Pehrsson ibidem, att de hade påtagit sig stort övervåld och med tjuvnad bevisats. 
Olofsson (Lauinen), Jon (I508018)
 
12 1644-12-16
Måns Pedersson i Rudsjö haver bitit Knut Andersson i från Bölen i tummen och ett finger, varom skall rannsakas vid nästa ting. 
Andersson, Knut (I502692)
 
13 1644-12-16
Peder Påhlsson i Backe och Christopher Påhlsson i Orrnäs haver slagit Jon Larsson Finne i Tåsjö.
Pliktar 20 daler. 
Pålsson, Peder (I94)
 
14 1645-07-07
Är utsagt av rätten, att Eric Nilsson i Utaned och Edsele skall bekomma igen det silverbälte och den sked, som han hos hustru Sigrid i Sel tillpantat. Tolvmännen Eric Pedersson i Nyland och Isac Ericsson i Holmstrand skall förelägga hustru Sigrid detta.  
Persdotter, Sigrid (I505504)
 
15 1645-07-07
Är utsagt av rätten, att Eric Nilsson i Utaned och Edsele skall bekomma igen det silverbälte och den sked, som han hos hustru Sigrid i Sel tillpantat. Tolvmännen Eric Pedersson i Nyland och Isac Ericsson i Holmstrand skall förelägga hustru Sigrid detta.  
Eriksson, Isak (I505360)
 
16 1646-00-00
Olof Jonsson i Rudsjö anklagar Peder Pedersson ibidem att han haver stulit 3 1/2 daler från hans fader, Jon Olofsson i Tåsjö, men Peder Pedersson säger sin broder, Zachris Pedersson, i Ås och Helgum haver dem stulit. 
Jonsson, Olof (I95)
 
17 1646-07-20
Utsågs kyrkvärdar:
För Fjällsjö: Hindric Pedersson i Mogård och Peder Olofsson i Orrnäs samt Ingel Abrahamsson i Backe.
För Ramsele: Bengt Olofsson ifrån Krånge och Hindric Nilsson ifrån Nyland samt Peder Olofsson.  
Abrahamsson, Ingel (I502700)
 
18 1647-00-00
Zachris Pedersson i Ås, Helgum, angiver att Olof Jonsson i Rudsjö skall köpslagit med Peder Persson ibidem om hans arvejord sedan han haver ådömts fängelset, och skall köpet vara gjort om en 12 daler kpmt, som ska vara betalt både med penningar och smör.
Berättades elljest att där hava spisat honom med mat såsom och härbärgerat. Är betr. Olof Jonsson och Anders(?) Larsson dem pålagt, att änteligen få beställa att de få bemälte Peder Persson fast och överlämnad till Länsman i Sollefteå. 
Jonsson, Olof (I95)
 
19 1662-01-24
Nämndemannen Christoffer Persson i Näset anklagade sin granne Peder Eriksson att han icke allenast hade hans piga på hans gårdemålsland slagit blå och blodig, utan och sammaledes tracterat hans hustru på hans egen åkerteg, härom rannsakades och befanns som följer:

Peder Eriksson kunde icke undfalla utan tillstod sig uti vredesmod hava gått in på Christoffers gårdemålsland och slagit hans piga blå och blodig, föregivandes därför, hon utan någon orsak brukade på sig ohövlig mun, beskyllt honom uppsatt åkergrinden och insläppt sina svin till att göra skada, som han nekade för, och dock bevisligen fanns om pigans munbruk, såsom ock hade Peder henne i stark misstanke för det föga nytta av sin boskap i några år haft haver.

Olof Nilsson, före detta i Näset och nu i Backe boende, vittnade sig hava följt bemälte Peder Eriksson och Christoffer på båt ifrån Näset till Öhn vid pass 1/4 mil, då haver de mycket trätat tillsammans, Peder kallat Christoffer en djävul ibland annat munbruk, på båten. När de kommo över sjön gick Olof upp till Öhn för att tillsäga dem där i byn om Cronans utlagors leverering, kom då Christoffer efter och begärde en båt till låns av hustru Brita, och icke ville följa tillbaka på båt med Peder, utan Peder och Olof rodde på samma båt tillbaka, strax gick han över sin åkerteg, där hans folk gingo och skaro, in på Christoffers teg, där hans hustru skar, och slog henne som Olof såg, såväl som hennes rop hörde. Allt detta kunde inte Peder undfalla, utan tillstod och bekände sant voro som Olof Nilsson vittnat haver, och att han uti vredesmod hade gått över sin åkersteg in på Christoffers teg där hans hustru uppskar kornet och henne med en lieorv slagit, varom Johan Mickelsson i Öhn och Elias Sjulsson i Nyland vittnade henne därav blå och blodig varit som sådan synt hava, vilken i sin ivrighet han ångrar och om nåder beder.

Denna Ringa Rätten kunde icke befria honom Peder Eriksson, att han ju hade överträtt det 3:e Cap. av Edöresbalken, och såledess brottsligen att plikta efter det 21:a Cap. av samma balk: Men om nåd hemställes uti all underdånig ödmjukhet till den Högl. Kungliga Hovrätten, varom ock hela Tingsallmogen tillika med honom på det undersåtl. och ödmjukaste bedja, målsägaren beder ock för honom, som sig haver förlika låtit sedan domen avsades, föregivandes sig icke kunna tänka saken så hög bliva skulle.

Samma år börjar den stora häxprocessen. Eftersom den piga som Per misshandlat (Sara Persdotter) är den huvud-anklagade, och Per dessutom späder på misstankarna genom att påstå att hon, genom sin trollkraft, är den skyldige till att han inte haft någon nytta av sina djur, så kommer ingen avgörande dom i misshandels-fallet förrän man dessutom friat pigan från trolldoms-anklagelserna. 
Eriksson, Per (Stor-Per) (I505486)
 
20 1664-01-21
Rannsakades angående trolldom, som angivits vara utövad av pigan Sara Persdotter, vid pass 60 år gammal och i tjänst hos Christoffer Persson i Näset, samt gossen Olof Ingelsson, 11 år gammal, som tvenne resor sade sig varit i Blåkulla.

Saken hade angivits av Peder Ericsson i Näset, och härom rannsakades vid Tinget den 26/6 1662. Vid föregående rannsakning i Resele, hade två gamla män vittnat, att de ej hört något trolldomsrykte om Sara, men väl hennes moder och mormoder. Då något nytt ej framkom, ville Rätten varken fria eller fälla, varför resolverades, att allt skulle ställas under Guds dom.

Anbelangandes en angivelse emot Eric Ingelsson i Krånge, uppsköts denna sak till nästkommande Ting, så att vittnen kunde höras. 
Ingelsson, Olof (I96)
 
21 1728 köper Grels och Ella gästgiveriet i Mo från Ellas bror Erik.
Därmed börjar Gästgiveri verksamheten i Mo för Grels släkten, som skulle fortsätta under c.a. 140 år.I Domboken 1737 står följande korta notis:
-"Grels Josephson i Mo utses av rätten till förmyndare för Barbro Hansdotters omyndiga barn i Lillegård."
Barbro Hansdotter var dotter till Hans Jacobson och Ella Andersdotter i Ruske och maka till tidigt bortgångne Pål Nilson, Lillegård, död omkr. 1736. Barbros tre barn äro minderåriga - Nils 10 år.'-Märta 4 år ooh Hans f. 1755 är nyfödd. I avvaktan på att äldste sonen Nils Nilson f.1725 skall bli vuxen nog att övertaga Lillegård nr.2, får barnen stöd och övervakning av Grels J, och änkan Barbro styr och sköter Lillegård med fast hand de närmaste åren. Här börjar på ett tidigt stadium en intensiv och nära kontakt mellan Grels-ungdomarna i Mö och Barbros barn i Lillegård och vi kan se detta bl.a. i de talrika träffarna vid barndop och bröllop, där de finns antecknade som vittnen eller gester. Därför faller det sig naturligt, att denna vänskap slutligen resulterar i förälskelse och äktenskap mellan andre sonen Hans Nilson,Lillegård och Dordi Grels-dotter i Mo och de bilda därmed den släktgren, som i fortsättningen skall bli Hanson - Grelson - Eliasson - Blomström. 
JOSEFSSON, Grels (I507239)
 
22 1830 lämnar han Dahlfors och tar familjen med sig till Mora. JONASSON-DAHLQUIST, Jonas (I509964)
 
23 667-01-22
Peder Knutsson i Bölen anklagades av sin broder Anders Knutsson, att han hade kommit sig i rop och rykte lika som han skulle hava slagit sin fader, begärandes därom Rättens rannsakning och dom. Peder tillfrågades huru han sådant bevisa kunde, vilken föregiver av oförstånd det sagt. Fadern Knut Andersson lade ock hand å bok och ville svära att sonen Anders aldrig med ondska sig slagit haver. Fördenskull dömdes Anders Knutsson i detta mål fri, och brodern Peder dömdes plikta 40 daler.  
Knutsson, Anders (I502674)
 
24

Erik Jakob Jönsson flyttade frå Ramsele till Rudsjö som dräng 1869.

 
JÖNSSON, Erik Jakob (I502130)
 
25

Flyttade den 25/4 1902. fol 205

 
ERIKSSON, Elias (I502127)
 
26

Änka 1833 i första giftet.

 
ANDERSDOTTER, Johanna (I509624)
 
27

Han uppfattades som ärlig

 
JOHANSSON-DAHLQUIST, Jonas (I509966)
 
28

Är dräng på svärföräldrarnas gård i Dalfors 19 enl Hfl AI:10 och kommer från Sunnanhed 25.
Bor i Amungsböle 14 enl Hfl AI:12.
Flyttar till Vitaspen 1832.

 
OLSSON, Lissel Olof (I500211)
 
29

Är masmästare vid Relinghyttan 1624, Nyköpingsverken 1625-27, Åker 1627 och Finns §1619 i Finspångs register. Han har Finspång som bas men är mest verksam i Södermanland. År 1636 arbetar han vid Nyköpings mässingsbruk, mellan 1638-42 vid Julita och 1648 är han masmästare i Björnedam och Stålboga. Rörligheten är typisk för masmästarna.

 
DERHEU, Masmästare Colas (I509102)
 
30 Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. Seaborg, David (I508354)
 
31

1645 befriades Per Andersson och Jon Nilsson, båda i Högen, Ede, från contribution, då de hade underhållit det dansk-norska krigsfolket med proviant (Con). 1648 begärde Jon att få utlösa Klas Jonsson de 4 mälingar jord, som han i Jonsgården var odelboren till; Klas fick 8 riksdaler, (Dmb). Jon var med vid avradsrannsakningen 1666, (Dmb), och 1673 fick han och sex andra bönder i Ede böta för att de inte hade uppmärkt vägen över sjön mellan länsmansgården och prästägorna (Dmb). 1674 var han nämndeman, (Dmb). 1677-1702 fanns han på hemmanet om 1 och 2/3 tunnland, och ersattes 1702 av sonen, (Jb). 1698- 11-26 var Jons arvingar samlade; sönerna Olof i Jonsgård, Nils Jonsson Höljeman, Henrik Jonsson, och svågern Israel Hansson i Svensgård, Ede 10, (Dmb 1698). (Källa: www.espell.se)

 
NILSSON, Jon (I508871)
 
32

1699 kom sonen Lars med fru hem från militärtjänsten i Svea Livgarde och tog över torpet.
Det är 2:a gången namnet Grufman nämns. 1:a gången var när Lars tog värvning år 1688 och skrevs in i militärrullan (troligen för att han kom från Grufberget).  Därför kan vi konstatera att Grufmanstorp fått sitt namn från Lars Persson Grufman och att Grufman ursprungligen är ett militärnamn.

 
PERSSON GRUFMAN, Bruksskräddare Lars (I508877)
 
33

1873 till 1877 bodde han med familjen i stuga nr 3 i Siljansfors, Mora.

Enligt uppgift ska han ha emigrerat till Mariefors Bruk i Finland 25 april 1877.

 
NORDAHL, Isak Ulrik (I509969)
 
34 Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. ABRAHAMSSON, Ulf Tommy* (I510017)
 
35


Lars Jonsson var bonde i Håxås 1/4; 1588 köpte Lasse Persson (Bye) en jordlott Wollden av Hammerdals kyrka för att det skall kunna byggas en ny kyrka i Hammerdal, den gamla kyrkan hade brunnit, en värderingsnämnd på sex personer Sjul Persson i Gisselås, Lars Jonsson i Sikås, Christoffer i Åsen, Lars Jonsson i Håxås, Erik Svensson i Ede, Jon Sjulsson i Viken med lagmannen Nils Botulfsson i spetsen hade värderat Vallen till 5 1/2 daler, originalhandlingen är från 23 februari 1588; Lars betalade 2 spann i tionde 1600, 1607; vid räfsten 1613 kunde Lars så 4 tunnor i Håxås och ägde dessutom ½ tunna i Viken; var Lars eller hustrun från Viken ?

 
JONSSON, Lars (I508869)
 
36


Saken emillan corporalen Jakob Slemback och hanss granne Hans Israelsson i Håxås opskiuthes till neste laga tingh och imedlertidh skola Larss och tollffmen syyna, och besiehtigha dhen skadhan hansses bodskap kan hafwa giort på corporalins rågswedh, huru stor dhen kan wara och medhdela parterna sin skriffteligh mehningh och Attest, såsom och probfwa om bäggess deras rodningz landh.

Dombok Hammerdal 1667

Cronones Befallningsman wäll:de Jonas Flodin anklagade Hans Israelsson i Håxås hafwa förleden sommar när marschen skulle opbryta til Röros, först blifwit beordrat af wälb:ne H:r General majorn And. Planting reesa heem effter skiutz bönder som skulle i marschen taga acht på sina hästar, sampt maat til skiutzbönderne. Men när han afreeste togh han den bästa hästen af Hammerdals hästarna, och lembnade sin som för ung och odugeligh fanst \ til marschhäst / och med honom (?), och intet kom tilbaka, eij heller skaffade någon skiutz bonde ifrån Hammerdaal.
För det andra hafwer Hans Israelsson emottagit ett stod af Jon Persson i Biörnsgård (Fyrås) til marsch häst och fördt \ at föra på Frösön. När han kom / till Häggenås hafwer han det bortbytt och tagit emot ett sembre som odugeligt war och casserades, hwilket skickades tilbaka ifrån Oviken med skiutzbönderne, (hwilket och för ungt war,) hwar til Hans Israëlsson här ifrån eij neka kunde, uthan föregifwer det Jon Persson haar tilförne giort aftaal med Nils Persson i Häggesta at giöra byte. Jon Persson betygade, hafwa godwilligt slept sitt stod åstad på wägen til Häggenås marschhäst, men lijkwäl bekänner det, med honom så förordnat, at dher han skulle giöra jembngott byte, \ och finge en / som swarlöös [?] wore til cronans tienst, men blef icke fullgiordt, \ wore för honom lijka, hwilket eij så skedde. / Hwar öfwer wälb:ne H:r General Majorn hafwer blifwit mycket otåhlig, det Hans Israelsson eij hafwer effter order och afskieed kommit tilbaka, uthan brackt ifrån marschen 2ne stadiga hästar, först den han reed heem på, den andra han bortbytte, och istellet lembnadt 2ne oduglighe som illa upbrutne wore, och för unge.
Såsom detta effter noga ransakan befanns i sanningh, och Hans Israëlsson här ifrån eij undfalla kan \ - - - passerat /, hwarföre til föllie af Kongl. May:ttz krögare ordinantie 1664, 25 puncten saakfältes til 40 m:k Sm:t för hwartera hästen han så swijkligen haar undanstuckit, och sedan fylle allan skadan som beräcknas för 20 mijhl \ [til ?] Funäsdalen / för hwartera hästen à 4 öre Sm:tt belöper för bägge 5 d:r Sm:tt hwilka Owijkz boerne i dess ställe måste flera tilsättia.

Hammerdals tingslags Dombok 1679 Ht

Erik Svensson i Håxås, Sven Olofsson i Solberg och Hans Israelsson i Håxås som hafwa försummat sitt hålliggiande at skiutza den resande, sakfeltes til 3 m:k Sm:tt hwartera effter 33 cap. ting. B. LL. blifwe 9 m:k Sm:tt.

Hammerdals tingslags Dombok 1678 Vt

Hans Israelsson i Håxås oppå tilfrågan swarade, hwilken som hafwer skutit ihiel sal. Hans Strijkz stallmestare nembl. Fin Staphan som straxt öfwerrymbde till Norge dher han ähn ähr. Men förmehnas dhet een annan skulle hafwa skutit det andra skottet, dher til Hans Israelsson nekar.
Doch förmehnar Sven Persson i Lorås det Daniel i Gåxsjö be:d, skulle hafwa warit med och dhet hafwa skutit.

Hammerdals tingslags Dombok 1679 Vt

 
ISRAELSSON, Hans (I508865)
 
37

Källor

  1. fb
  2. dödb
  3. Mantalslängd 1718 - Med för sista året
  4. Mantalslängd Västernorrland 1775 p 131 - Stigsjö (Västanå Bruk)
  5. 22 VIKSJÖ C:1 1753-1800 p 10 - Kyrkbok 1762
  6. HÄSSJÖ AI:1 1814-1823 p 144 - Åvike Bruk
  7. 22 VIKSJÖ C:1 1753-1800
  8. 22 VIKSJÖ AI:1 1801-1810 p 88 - Västanå
  9. 22 VIKSJÖ C:1 1753-1800 p 24 - Kyrkobok 1768/1769

 

 
ERIKSDOTTER Lögdberg, Gunborg (I501706)
 
38

Källor

  1. Mantalslängd Västernorrland 1775 p 131 - Stigsjö (Västanå Bruk)
  2. fb
  3. db
  4. dödb
  5. 22 VIKSJÖ AI:2 1811-1822 p 84 - Västanå
  6. 22 VIKSJÖ AI:2 1811-1822 p 94 - Västanå Torpare
  7. 22 VIKSJÖ AI:5 1846-1856 p 273 - Västanå Gamla Rödningen
  8. 22 VIKSJÖ C:2 1801-1839 p 35 - Födda 1810
  9. 22 VIKSJÖ C:2 1801-1839 p 51 - Födda 1814
  10. 22 VIKSJÖ AIIa:1 1896-1914 p 40 - Gåltjärn 3
  11. 22 VIKSJÖ C:2 1801-1839 p 55 - Födda 1815/1816
  12. 22 VIKSJÖ AI:2 1811-1822 p 91 - Västanå Bodarna

 

 
ÅBERG, Isak Jan (I501724)
 
39

Caisa Erika födde 10 barn

 

1885 21/4 födde hon ett döfött gossebarn

1886 24/4 ett döfött flickebarn

1887 23/7 ett döfött gossebarn

 
PERSDOTTER, Kajsa Erika (I502131)
 
40

 

ällor

  1. Mantalslängd Västernorrland 1775 p 131 - Stigsjö (Västanå Bruk)
  2. fb
  3. db
  4. dödb
  5. Mantalslängd 1718 - Med för sista året
  6. 22 VIKSJÖ AI:1 1801-1810 p 87 - Västanå
  7. 22 VIKSJÖ C:1 1753-1800
  8. 22 VIKSJÖ C:2 1801-1839 p 116 - Vigda Döda 1804/1805
  9. 22 VIKSJÖ C:2 1801-1839 p 21 - Födda 1808/1809
  10. 22 VIKSJÖ C:2 1801-1839 p 65 - Födda 1818/1819
  11. 22 VIKSJÖ AI:2 1811-1822 p 82 - Västanå
 
ISAKSSON ÅBERG, Olof (I501708)
 
41

 

Källor

  1. db
  2. 22 VIKSJÖ AI:1 1801-1810 p 87 - Västanå
  3. 22 VIKSJÖ AI:2 1811-1822 p 82 - Västanå
  4. 22 VIKSJÖ C:1 1753-1800
  5. 22 VIKSJÖ C:2 1801-1839 p 116 - Vigda Döda 1804/1805
  6. 22 VIKSJÖ C:2 1801-1839 p 21 - Födda 1808/1809
  7. 22 VIKSJÖ C:2 1801-1839 p 65 - Födda 1818/1819
  8. fb
 
SVENSDOTTER, Margareta (I501723)
 
42

 

Noteringar
Barn:
Olof f.1693-08-17 i Stugun 4, Jämtland. Död i späd ålder i Stugubyn

Brita f.1694 Stugun, Jämtland

Erik f. 1698 i Stugubyn 4, död 1699

Per f.1699-07-04 i Stugubyn 4 d.1767-02-01 i Halåsen, Lit. Dragon Näset Ragunda

Jon f.1700-12-23 i Stugubyn 4 d.1708-03-24 i Stugubyn

Rakel f. 1703-02-05 i Stugubyn 4

*Olof f. 1704-12-29 (min ana)

Erik f.1711-05-31 i Stugubyn 4.

Källor
 1) Internet
  
 2) Familjer i Ragunda
 
OLOFSDOTTER, Brita (I501705)
 
43

 

Noteringar
Stugun Släktbok tab 58
Olof Jonsson f 1671 g 1692 med Brita Olofsdotter
Olof Jonssons barn: se tab 4
Olof f 1693-08-17 d. ung
Brita 1697-05-19 d. mars 1699
Päder f 1699-07-04
Jon f 1700-12-23
Rakel f 1703-02-05
Olof f 1705-01-29*
Erik 1711-05-31 /06-29

Olof Jonsson med familj till Ragunda 1712 Kallades även Lillebonde

År 1692 voro följande hemmansägare kyrkskrivna i Stugun.

1. Peder Hemmingsson f 1650
Hu Karin Nilsdotter f 1652

2. Olof Pärsson f 1644
Hu Kerstin Björnsdotter f 1632

3. Änkan Anna Olofsdotter f 1621
Jon Olofsson Krigsman (Köpman) f 1646
Hu Karin Eriksdotter f 1655
deras son Erik f 1679

4. Olof Jonsson f 1671
Hu Brita Olofsdotter f 1671
Fader Jon Olofsson f 1640

5 Peder Simonsson (gästg) f 1634
Hu Lusia Pålsdotter f 1637
deras son Paul f 1664

6. Olof Olofsson Båtsman f 1648
Hu Segri Samsonsdotter f 1639

Placering i kyrkan 1689

No1 Kronobänk (för tjänstemän, officerare m fl)

No2 Peder Simonsson (Kyrkvärd), Olof Pedersson och Olof Jonsson

No3 Jon Olofsson, lille bonden, Jon Olofsson, sexman och Peder Hemmingsson

No4 Olof Olofsson och Jon Simonsson

No5 Jon Hemmingsson

I koret står (stånda) Peder Simonssons söner "för att lära sig desto bättre att sjunga" En av dessa Pål Pedersson blev sedermera klockare i Stuguns församling.

Kvinnofolk.

No1 Kronobänk

No2. Anna Olofsdotter, Lucia Pålsdotter Kerstin Björnsdotter

No3. Anna Jonsdotter, Karin Eriksdotter, Karin Nielsdotter

No4 Segri Samsonsdotter, Ingeborg Jonsdotter, Brita Eriksdotter

No5, 6, 7 Och 8 Stående pigor



Källor
 1) Stuguns släktbok
  
 2) Internet
  
 3) Familjer i Ragunda
  

 
 
JONSSON, ÅBERG, Olof (I501704)
 
44

 Blev högst 58 år.

Det är inte angivet var hon föddes.

 sid 6 Stugun Död 1690 sept 29 begrovs
Sahl hu Bereth Clementsdotter här bondens hustru öster om kyrkodörren på kyrkogården Har christeligt levat och............58 år

Källor
 1) Stuguns släktbok

    
 
CLEMENTSDOTTER, Bereth (I501717)
 
45


Källor

  1. Mantalslängd Västernorrland 1775 p 131 - Stigsjö (Västanå Bruk)
  2. fb
  3. db
  4. dödb
  5. 22 VIKSJÖ C:1 1753-1800 p 10 - Kyrkbok 1762
  6. HÄSSJÖ AI:1 1814-1823 p 144 - Åvike Bruk
  7. 22 VIKSJÖ C:1 1753-1800
  8. 22 VIKSJÖ AI:1 1801-1810 p 88 - Västanå
  9. 22 VIKSJÖ C:1 1753-1800 p 24 - Kyrkobok 1768/1769
 
OLOFSSON ÅBERG, Isak (I501694)
 
46

Han var finnättling som i början av 1600 talet levde och verkade

 

inom Anundsjö (Y), bl.a. i Hermanssjö och Grundtjärn.

 

Han blev Åsele lappmarks förste nybyggare.

 

Barn utan känd moder:

 

Nils Andersson, f 1620

 

--------------------

 

(RIA) Sid 127f: ANDERS ANDERSSON och PÅWL PÅWLSSON var inte såta

 

vänner. På tinget i ANUNDSJÖ 19 mars 1666 behandlades ett par bråk

 

mellan de båda finnarna. I det ena var underlagmannen CARL BURMAN

 

invecklad. ANDERS ANDERSSON uppgav att han blivit beskylld för att

 

ha gett BURMAN en oxe och två tunnor råg, och PÅWL skulle ha sagt,

 

"att rågen sitter fast i halsen på lagman, så att han intet kan

 

tala". ANDERS ANDERSSON lyckades inte styrka detta med vittnen.

 

Ett vittne intygade dock att PÅWL på båten när de reste från

 

kyrkan sagt: "Men gifva vad han gifva will; jag får likväl min

 

rätt". ANDERS fälldes för vrånga vittnande och äreröriga ord att

 

efter GUDS lag, Deuteronomion 19:16, och tingmålabalken 20 böta 40

 

mark.*

 

*NORDLANDER 1942 s 52; Deuteronomion (Femte Moseboken) 19:16-19

 

stadgar att ett orättfärdigt vittne som burit falskt vittnesbörd

 

mot sin broder skall vederfaras det samma som han tilltänkt

 

brodern.

 

--------------------

 

--------------------

 

7084 N. N.

 

Född:

 

Junsele

 

--------------------------------------------------------------------------------

 

Familj med ?

 

Barn:

 

3542 Nils Andersson (- 1705)

 

Anders Andersson

 

Matts Andersson

 

Pål Andersson

 

<< Startsida

 

Skapad av MinSläkt 3.7, Programmet tillhör: Gun Wiklund

 

http://www.grewik.se/gunwiklund/pfde4cbbc.html

 

Ka?lla Kenneth Eriksson (Internet)

 

&nbsp

see page 318

 
ANDERSSON, Anders (I508358)
 
47

Källor:

 

född - http://hem.passagen.se/lgavelin/slaktforskning/default.html

 

död - Åseleborna-1930 av Karl Erik Gavelin

 

--------------------------------------------------------------------------------------------

 

Ella Henriksdotter

 

Ref: X:152

 

Far: Henrik Pålsson (1618 - 1653)

 

Född: omkring 1650 Grundtjärn, Anundsjö fs (Y) 1)

 

Död: 1711 Gavsele, Åsele fs 1)

 

--------------------------------------------------------------------------------

 

Familj med Nils Andersson (1630 - 1706)

 

Vigsel:

 

Barn: Karin Nilsdotter (1670 - 1731)

 

--------------------------------------------------------------------------------

 

Källor

 

1) Sjödin, Yvonnie (via mail)

 

<< Startsida

 

--------------------------------------------------------------------------------

 

Skapad av MinSläkt 3.1b, Programmet tillhör: Patrik Lundström

 

http://www.patriklundstrom.com/antavla/pd5818fb6.html

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

3543 Ella Hindriksdotter

 

Far:

 

Hindrik Jonsson

 

Född:

 

Gafsele Åsele

 

Bosatt i Gafsele Åsele, Vet ej födelseorten ?

 

--------------------------------------------------------------------------------

 

Familj med 3542 Nils Andersson (- 1705)

 

Vigsel:

 

Åsele

 

Barn:

 

1771 Karin Nilsdotter (1670 - 1731)

 

Gertrud Nilsdotter

 

Margareta Nilsdotter

 

Ella Nilsdotter

 

Henrik Nilsson

 

Märet Nilsdotter

 

--------------------------------------------------------------------------------

 

Noteringar

 

Källa: Familj 1762 VILHASE doc Vilhelmina Åsele Nybyggare

 

Källa; Antavla Ångermanlans, Västerbotten och Lappland utförd av Björn Pilström

 

( Familj 847 - 846 , sidan 46 Ella Hindriksdotter )

 

<< Startsida

 

Skapad av MinSläkt 3.7, Programmet tillhör: Gun Wiklund

 

http://www.grewik.se/gunwiklund/pd71414e2.html

 
HENRIKSDOTTER, Ella (I508357)
 
48

Kallades i flera skattelängder för Peer Salwesson. Född omkring 1530,.död troligen i Kubbe, Anundsjö . flyttar till Kubbe och övertar svärfars gård 1562

 
SALOMONSSON, Per (I509425)
 
49

Knekt 1620-1637 i Kubbe, Anundsjö
Bonde 1622-1671 i Kubbe 3:1, Anundsjö
Korpral 1629 i Kubbe, Anundsjö
Rustmästare 1630-1637 i Kubbe, Anundsjö
Nämndeman 1639-1654 i Anundsjö
Landstingsman 1646-1647 i Anundsjö
Gästgivare 1667 i Kubbe, Anundsjö
Född omkring 1595 i Kubbe, Anundsjö
Död före 1672 10/1 i Kubbe, Anundsjö
Kknekt 1620 under Hans Horn, sedan under Lars Perssons kompani, korpral 1629, rustmästare 1630-37, är hemma sedan och rustar upp Kubbe 3 som gästgiveri

 
OLOFSSON, Olof (I508944)
 
50

efterträder Lars Larsson på Tåsjöhemmanet 1661--------------------------------------------------------------------------------
Jag har läst gamla inlägg angående hustrun Margareta (död 1697), som var hustru till nybyggaren och finnen Johan Bengtsson (Hukka?) (död 1682) i Kroknäset, Tåsjö, Fjällsjö sn 1660/61--1675. Det finns inga belägg för att hon hette Margreta Larsdotter och att hon skulle ha varit infödd i Tåsjö. Familjen Bengtsson inflyttade till Tåsjö, Fjällsjö sn från Långsele sn omkring 1660/1661. Enligt mantal 1655/56--1660 finns bonden Johan Bengtsson i Nyland, Långsele sn. Enligt mantal våren 1656 var han gift och hans hustru var förmodligen barnfödd i Nyland, Långsele sn. Hon var förmodligen dotter till bonden och knekten Christopher Persson (död 165?) och hans hustru Karin där. Johan Bengtsson i Nyland, Långsele sn omnämns som "finne" i domboken. Enligt sommartinget 1659 dömdes "finnen Johan Bengtsson" att böta. Orsaken till boten var att han var "försvarslös", troligen p.g.a. att han hade rymt från krigstjänsten i Finland eller för lösdriveri. Vintertinget 1659 anklagar finnen Johan Bengtsson och hans moder för en blånad av sin granne. Enligt roteringslängden för Långsele sn år 1658 var Johan B. rotebonde. Johan Bengtsson och hans moder kom troligen från Österbotten, Finland våren/sommarn 1655. 
/Christer Rosenbahr och Sven-Erik 

Postat på Rötter fredagen 22 februari 2008 - 23:18, ändrat av den 23 februari, 2008

--------------------------------------------------------------------------------
Enligt min kollega Sven-Erik som har sökt efter finnen Johan Bengtsson i utskrivnings- och roteringslängderna för Österbotten åren 1652--1656. Han har funnit följande resultat ang. finnen Johan Bengtsson (Hukka) i Tåsjö. Han var möjligen identisk med knekten Johan Bengtsson på gården Sandbacka för roten Påras i Kronoby socken, Österbotten åren 1653--1654. Enligt rot. rymde den nämnda knekten i december 1654. Han var dräng på gården Sandbacka, Kronoby sn år 1652. Enligt sägnen om Johan Bengtssons finska släktnamn "Hocka" eller "Hocken" (finskt uttal), vilka stavades "Hukka" och "Hukkinen". Han kan ha varit släkt med de två "kända" borgarna i Gamlakarleby (Kokkola) på 1650-talet. Dessa var borgarna Erik Henriksson Hucka och Mårten Henriksson Hucka. De inflyttade från gårdenHukka i byn Pöntiö, Himanka sn, Österbotten. Johan Bengtsson kan ju möjligen ha ärvt släktnamnet "Hukka" efter moderns släkt. Eftersom det inte fanns någon tänkbar far: "Bengt Hukka" enligt Österbottens mantal. 

 
HOKKINEN BENGTSSON, Johan (I509986)
 

      1 2 3 4 5 ... Nästa»